Enkla snödroppar; några sorter

_90A4069-19

Exakt hur många olika snödroppsvarianter det finns är det ingen som vet.  I den stora snördroppsbibeln ”Snowdrops: A monograpgh of cultivated Galanthus” från 2006, beskriver Bishop, Davies och Grimshaw sisådär 500 varianter. Men det var då det. Det har definitivt tillkommit nya varianter! Även om det finns ett tjugotal arter, tillhör de flesta sorter den vanliga snödroppen Galanthus nivalus eller någon av G. elwesii, G. plicatus, G woronowii eller G -reginae-olgae. Text: Åsa Foto: Monika

Tittar man snabbt på några enkla snödroppar så ser de i princip likadana ut. Ingenstans passar väl uttrycket ”det är de små detaljerna som gör det” bättre än i snödroppsvärlden. De vanligaste, och mest tydliga skillnaderna, finns i färgmönstret. Främst på de inre kalkbladen. Hur stora är de gröna markeringarna? Hur är de formade? Finns det märken både uppe och nere? En ”vanlig” snödroppe har ett ganska tunnt, lite överläppsformat märke längst ner på de inre kalkbladen. Men se på exemplevis sorten G. x hybridus ‘Merlin’  – där fyller det gröna märket näsan hela kalkbladet! ‘Merlin’ tros vara en spontan hybrid mellan G. plicatus och G. elwesii.

_MG_4022-5

Sedan finns det sorter som har lite grönt på de yttre kalkbladen också. De är ju annars helvita. Den vanligaste är G. nivalis ‘Viridapiece’, som också är en av de ”billigare” sorterna, och den som är lättast att få tag på så snart man vill ha något utöver den vanligaste. Det var den första jag köpte, på en snödroppsträdgård i England, i kruka som fick följa med på flyget hem. Den återkommer bra, förökar sig till och med lite och är dessutom riktigt snygg.

_MG_4010-4

Storleken på blommans olika delar kan också variera mellan sorter. Galanthus ‘Ketton’ är en stor sort i alla avseenden, hela blomman är tydligt större än de vanliga. Det enda som är litet är det gröna märket på de inre kalkbladen, tunnt, som ett pennstreck! Tittar man noga ser man att den faktiskt också har ett svagt, lite utflutet märke på kalkbladets ovansida. Som om någon övat akvarellmålning på den.

_90A4230

Men det finns också sorter där endast någon del av blomman är större eller mindre. På Galanthus ‘Magnet’ är det själva blomstängeln som är längre än vanligt. Det gör att stängeln liksom böjer sig och blomman hänger ner som en pendel som vajar sirligt i vinden.

_MG_4141-11

Galanthus ‘James Backhouse’ har ovanligt smala, yttre kronblad. Dessutom får han då och då ett extra kronblad ovanför blomman. ‘James Backhouse’ är en klon av den vanliga hybriden Galanthus ‘Atkinsii’ och förväxlingar kan förekomma. Dock tycks det där extra kalkbladet vara utmärkande för ‘James Backhouse’.

_MG_4123-10

Hur har all denna subtila variation uppkommit? Som för det mesta annars i naturen kommer variationen av genetiska mutationer. En del av sorterna är just spontana mutationer och hör då till arten de muterat från . De har namn som Galanthus nivalis ‘Viridapiece’. Andra är framodlade och ofta hybrider mellan olika arter. de får namn som exempelvis Galanthus ‘Magnet’ .
Tack Honor Prentice för att vi fått fotografera hos dig!

Annonser

2 comments

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s