Tidernas snyggaste entrégång?

Är inte detta den snyggaste entrégång man kan tänka sig? Jag är helt såld på den! Det är Elisabeth och Hans i Västergötland, som vi  besökt tidigare (hur fint de gjort kring sitt lilla berg ser du här  och deras härliga frukostmatplats med tjusig utsikt ser du här) som får promenera på denna gång varje dag till och från huset. Från deras trädgård är det nog den här delen jag minns allra mest och som på något sätt är allra mest finslipad och utsökt, om än ganska blygsam och ödmjuk i sin framtoning. 

Titta på det här formspråket! På tuvorna av gräs, på raden med välklippta buxbomsklot och de vajande knapparna på grekvädden däremellan. Och så de täta marktäckarna framför.

Som jag skrivit i tidigare inlägg, älskar Elisabeth och Hans natursten. ”Vi vill helst ha kalksten och annan lokal sten”, säger Hans. Stenen i gången upp till huset har hämtats från byns kyrka när denna skulle byggas om.

Stenen till trappen kommer från en herrgård i närheten.

Låter man bli att gå upp för trappen, och håller till höger vid ormbunkarna istället, då kommer man till Elisabeths lilla ”hemliga trädgård”. För inte ser man mycket av den där bakom äppelträdets krona.

Men där har hon skapat sig ett hörn, omgivet av buskar och träd, som ger lä och skugga. Där sitter hon gärna och läser eller tar en liten tupplur soliga sommardagar.

Själv tycker Elisabet inte att trädgården är något att visa upp. ”Den har man ju sett på fem minuter”, säger hon. Fast det där beror nog på hur man ser på en trädgård. Och hur man går in i den, strosar runt i den och känner av den. Klart man kan promenera runt huset på fem minuter, men ack vad mycket skönhet man missar i så fall. En trädgårdsintresserad besökare med öga för skönhet dröjer sig gärna kvar här i flera timmar!

Text: Åsa, Foto: Monika