Pärlhyacinter – inte bara himmelsblå

vas 1_MG_7968

Lika härligt klarblå som den sollysta vårhimlen, är pärlhyacinternas blommor. De små, små pärlorna sitter längs sin stjälk som om någon trätt upp dem på en tråd. Alldeles proppfulla är de små kulorna av barndomsminnen från morfars trädgård. När de blommar ser jag mormor på kökstrappan, vithårig och leende, omgiven av doften av nybakta bullar.

41_MG_0565

I släktet Muscari finns bortåt sextiotalet vilda arter, merparten i det klassiska ”lökbältet”  som sträcker sig längs bergiga områden i medelhavsområdet och in i västra Asien. Här är somrarna snustorra och när höst- och vinterregnen väl faller, rinner vattnet snabbt bort i bergens kraftiga lutning. Det extremt torra klimatet har gjort att löken har utvecklats – en perfekt lagerhållare av både fukt och näring. Därmed kan vi räkna ut hur de flesta lökväxter vill växa i våra trädgårdar. Väldränerat och torrt, med viss tillgång på fukt vintertid. Men aldrig stående väta, då ruttnar löken direkt!

vas 2_MG_7960Den klassiska pärlhyacinten som mormor och morfar odlade, var med stor sannolikhet Muscari botryoides. Den känns igen på sina himmelsblå blommor, var och en med en tydlig vit kant. Den armeniska pärlhyacinten Muscari armeniacum är snarlik den vanliga, men är intensivare blå och saknar ofta den vita kanten.

Tittar man riktigt noga på pärlhyacinternas småblommor ser man att alla faktiskt inte ser likadana ut. Tittar man ännu närmre kan man skönja att de förekommer i två varianter. En variant i stängelns nedre del, en annan i den övre delen. De övre blommorna är sterila, medan de nedre är fertila och producerar frön.

mu nära_MG_8174

På den bredbladiga pärlhyacinten Muscari latofilium ser man tydligt skillnaden mellan stängelns två blomtyper. De nedre, fertila pärlorna är åskvädersblå, nästan svarta och ovala i formen, medan de övre är ljusare blå och mindre.

musc alba i snö_MG_7507

På dvärghyacinten, Muscari azureum, (här den vita formen ‘Album’) får man däremot titta lite noggrannare efter de två blomtyperna. De sterila blommorna är nämligen väldigt få och de fertila är ganska stora, med en mer klassisk hyacintform. Vita former förekommer även hos andra pärlhyacintarter.

mu i m_MG_0759

Muscari aucheri ’Mount Hood’ ser man tydligt skillnad på de två blomvarianterna, de sterila i toppen är vita, medan övriga är blå. ‘Mount Hood’ blommar tidigare än de flesta andra sorter.

muscari_MG_8151

Svalt babyblå är sorten ‘Peppermint’. Men kika in pärlornas läckra mörka inre. De sterila blommorna i toppen bleknar långsamt till vitt.musc negleticum_MG_0371

Föredrar man svarta blommor finns förutom de bredbladiga pärlhyacinterna även Muscari neglectum.

Ännu mörkare blåsvarta är kusinen sorghyacint, Bellevallia atroviolacea. Det finns till och med gula pärlhyacinter också. Muscari macrocarpum är dock inte lika lättodlad och vanlig, som de blå.

Så lyckas du med pärlhyacinter

Det gör du! Flera av arterna är mycket lättodlade och svåra att misslyckas med. Största risken är att löken ruttnar vintertid, så plantera lökarna i väldränerat läge. Några höga krav på jordtyp har de inte. De flesta vill stå i soligt läge, men klarar lätt lite halvskugga.

 vall_pärlh_MG_0352

Vill du skaffa dig en härligt blå pärlmatta i gräsmattan, väljer du armenisk eller vanlig pärlhyacint. Plantera där gräsmattan är som glesast.

 Plantering: Lökarna bör sättas relativt tidigt på hösten, i september eller början på oktober. Ett alternativ är att köpa krukodlade på vintern och våren och plantera ut efter blomning.

Text: Åsa, Foto: Monika

Annonser

3 comments

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s