Tulpaner som kommer av sig själv…

Hur många gånger har man inte beklagat sig över dyrbara tulpaner som efter en säsongs fantastisk blomning aldrig mera kommer igen? I Gullan Anderssons lilla radhusträdgård i Lund är det tvärtom. Där kommer tulpanerna av sig själva. Och de inte bara kommer tillbaka utan blir dessutom fler och fler, för varje vår.

En liten tulpanskog har det bildats med åren under trädet som på sensommaren ger ljusa, saftiga, syrliga Transparante Blancheäpplen. Vem som en gång grävt ner tulpanlökarna på tomten vet inte Gullan.

– Radhusen här byggdes 1919, berättar hon. Så någon gång därefter har en tulpanälskande ägare grävt ner dem. De första åren hyrdes huset ut till en familj som sedermera köpte det. På femtiotalet bodde här en trädgårdsintresserad man. Flera av hans egenhändigt tillverkade redskap finns ännu kvar. Sedan han dött köpte en dam det som studentbostad åt sina barn. Och de var nog inte särskilt trädgårdsintresserade. Rabatterna var helt övervuxna när jag flyttade hit 1995. Och Gullan med sina två tonårsbarn blev den försummade trädgårdens och tulpanernas räddande ängel. Den gigantiska, förvuxna barrbuske som täckte större delen av dörren ut till trädgården grävdes  raskt upp. Kirskålen som frodades i stora delar av den 400 m² stora tomten avlägsnades. Som ingenting, låter det när Gullan säger det.

– Ja, det var ju till att gräva förstås! Hela första året grävde jag kirskål. Ner med händerna i jorden och så följde jag rötterna för att få bort så stora bitar som möjligt. Jag hade enorm hjälp av min mormors gamla hacka. Sedan fick jag ju ta bort allt som kom upp efter hand och tredje året var det ungefär lika mycket som idag.

Jag ser mig omkring och upptäcker typ…inte ett kirskålsblad. Men jodå, de finns, försäkrar Gullan som ömmar för de få som finns kvar.

– Det gömmer sig några i en av pionerna som också följde med trädgården. Några ska vara kvar här, de hör också till trädgården! tycker hon.

När kirskålen försvann och jorden luckrades upp, ja då började också tulpanerna vakna till liv från sin långa törnrosasömn djupt ner i jorden.

– Till att börja med var det ungefär en tredjedel så många som här är idag. De blir bara fler och fler för varje år, berättar hon.

Åtta sorter räknar jag till av de gamla tulpanerna (Gullan har fyllt på med ytterligare ett par sorter), men jag har säkert missat några. Rödorange, gul-creme, lila-vita ja alla är flerfärgade!

Några namn har Gullan inte lyckats få på dem. Ännu. Men förra året var lökuppropet här och fotograferade, och en och annan tulpanexpert har sökt sig hit. Så förshoppningsvis vet hon snart vilka de är.

Längre fram kollar vi närmre på annat fint i trädgården, här finns ju så mycket mer än tulpaner! Gångar, sittplatser, pioner och katten Nisse till exempel.

Sedan vi gjorde reportaget har Gullan sålt sitt radhus med trädgård och tulpaner.

Text: Åsa, Foto: Monika