Bland radhusträdgårdens slingriga gångar….

Tulpan 6_7031-3

Gullans trädgård, den med tulpanerna som bara blir och fler (läs inlägg här), om ni minns, är en sådan där riktigt mysig, lummig, gammal radhusträdgård. Avlång, smal med många fruktträd, buxbumshäckar och rabatter med spännande växter.

Tulpan 15_7092-11

När Gullan flyttade hit med sina barn var tomten mestadels täckt med kirskål. Men bredvid kirskål och bortglömd gräsmatta gömde sig också rester av stenlagda gångar.

-Gångarna var spikraka, och allt var kantat av eternit. Jag har tagit tillvara alla stenar från gångar och uteplatser och bara flyttat på dem. Jag hittade till och med kullerstenar under betongplattorna på ett ställe, som jag använt till gången bort mot min arbetsyta.

Tulpan 11_7050-8

Tulpan 13_7061-9

Och gångar har Gullan också lagt i trädgården. Dock icke eternitkantade. De slingrar sig behagfullt mellan rabatter och det som finns kvar av gräset.

Tulpan 18_7104-15

De äppelträd som fanns i trädgården från början har Gullan låtit vara kvar, men för att ge rabatterna ett tak och för att skapa struktur har hon också planterat in flera träd.

Tulpan 23 _7174-18

Till trädgårdens nätta yta har hon valt prydnadsträd i mindre format, däribland japanska lönnar, trädpioner och rödbladig katsura som nu på våren klätt sig i sin vackraste purpurskimrande festklänning. På hösten tar ambraträet över primadonnetiteln i sin svartröda dräkt. Syrenen och forsytian som fanns här från början tog hon bort. Trodde hon. Men forsytian envisades med att återkomma. ”Så nu får den vara kvar. Jag har stammat upp den till ett litet träd istället.” Trädpionen här ovan ha Gullan tagit frön av och sått, så de blivit fler och fler.

Tulpan 20 _7139-17

Men den långsmala radhusträdgården i engelsk stil lever förstås ett liv även efter tulpanernas show i maj. Någonstans på vägen blev Gullan trädgårdsintresserad. Kanske tack vare tulpanerna. Kanske tack vare tomtens gynnsamma förutsättningar. Uppvuxen på landet var Gullan som barn ständigt deltagande i gårdens alla göromål, så trädgårdsintresset låg väl inte särskilt djupt nergrävt.

Tulpan 19_7103-14

– Lite intresserad har jag nog alltid varit. Men nörd blev jag inte förrän 1997. Det var när jag gick med i Trädgårdsamatörerna. Vilken fantastiskt förening det är! utbrister Gullan. De olika trebladsarterna – Trilliumen-i bilderna ovanför och nedanför, är riktiga trädgårdsamatörväxter som man brukar kunna hitta på växtmarknader.

Trädgårdsamatör och trädgårdsnörd. När Gullan några år senare blev utbränd var det ur trädgården, växterna och inte minst stenarna som hon hämtade ny kraft. Då, när hon mådde som sämst, tillbringade hon mycket tid både i trädgården och i naturen. Där plockade hon stenar. Stora stenar, små stenar. Vita, svarta och grå. Stenar som kändes sköna i handen. Med lagom tyngd och med len eller skrovlig yta. Stenar som gav kraft. Flera av dem har nu fått nya platser i trädgården.

Tulpan 22 _7179-19

Text: Åsa: Foto: Monika

 

Annonser

5 comments

  1. Vilket underbart reportage!!
    Så härligt att Gullan kunde få tillbaka kraften genom trädgården och alla lena, läkande stenar hon hittade – en härlig historia och en väldigt inspirerande och vacker trädgård.
    Ha det så gott !
    Kram/Isa

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s